paus

det blir bloggpaus för mig..
orkar inte gå in på internet, på mina vanliga rutinsidor dyker du upp hela tiden, framförallt facebook. jag kan inte förstå, vill inte förstå, vet inte hur jag någonsin ska kunna förstå att jag aldrig mer kommer träffa dig. varför? en fråga jag aldrig kommer få svar på men som knager i min hjärna. det var din vilja och jag respekterar den, men jag önskar att du kunde komma tillbaka och vara vår vanliga glada Ismael.. jag försöker att tänka på dig som du oftast var, när vi bodde på åbjörns, varje gång du med ett stort leende knackade på min dörr för att säga att jag glömt låsa bilen, eller stänga bildörren ordentligt,  -"granne, jag vill inte vara tjatig men lampan i ditt förråd?".. jag blev lite sur och muttrade inte nu ingen, det var mig själv jag blev sur på såklart, dig vet jag inte om jag skulle kunna bli arg på, du var alltid en sån obotlig optimist med världens största tålamod, accepterade alla som de var, "äh, det är ju bara sån han är" svarade du när andra suckade djupt.. 

 men i fredags... du var inte lika glad som vanligt, fia hade berättat att du kramat henne så hon tappade andan bara en vecka tidigare.. men som sagt i fredags... du var inte som du brukar,  jag hade minst hundra olika förklaringar i mitt huvud, men kom mig inte för att fråga.. varför? tror inte det hade ändrat något, du hade nog redan bestämt dig, men kanske jag kunnat få en liten hint om vad det var som var fel, så himla fel..


det är så många som saknar dig, så många du berört..  sov gott


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback